PIH är en typ av hyperpigmentering av huden som huvudsakligen utlöses av det sätt på vilket huden regenereras efter inflammation. Den kan drabba ansiktet och kroppen, vanligtvis särskilt UV-exponerade områden, och yttrar sig som platta fläckar med hyperfärgning. Färgen varierar från rosa till rött, brunt eller svart beroende på hudton och hur djupt överfärgningen är. Grundorsaken är ökad melaninproduktion, det pigment som definierar färgen på en persons hud, vilket stimuleras av inflammatoriska faktorer. Fläckarna får melanocyterna - de melaninproducerande cellerna - att frisätta överdrivet många melanosomer (pigmentkorn). De överflödiga pigmentkornen gör det tidigare stressade området mörkare och missfärgat. När de första blemmorna har försvunnit kan fläckar av hyperfärgning, så kallade mörka fläckar efter akne, finnas kvar.

Dessutom kan solexponering förvärra PIH-symtomen, göra de drabbade fläckarna mörkare och förlänga tiden det tar för dem att blekna. De flesta aknerelaterade PIH-symtom kommer att försvinna med tiden, men det kan ta flera år eller till och med ett decennium innan de är helt borta*.

_{* "Frequency and Characteristics of Acne-Related Post-Inflammatory Hyperpigmentation", Bad-Casintahan, F. et al. J Dermatol. 2016; 43:826-828.}

Postinflammatorisk hyperpigmentering är vanligt bland många som lider av akne, eftersom en grundorsak till akne är inflammation. De mörka fläckar som blir kvar efter att finnarna har läkt kan vara ännu mer irriterande och känslomässigt påfrestande än själva aknen. Både män och kvinnor är lika mottagliga, och alla hudtyper kan drabbas av postinflammatorisk hyperpigmentering även om det är vanligare hos mörkare hudtoner, där över 65 % av svarta amerikaner upplever det, följt av 53 % av latinamerikaner, 47 % av asiater och 25 % av kaukasier*. Detta innebär att vi behöver effektiva och skonsamma hudvårdsprodukter som bekämpar både finnar och postinflammatorisk hyperpigmentering för konsumenter över hela världen.

_{* Kaufman et al., Am J Clin Dermatol. 2018; 19:489–503, Perkins et al., JEADV. 2011; 25(9):1054–1060.}