Kunskap om huden – Hudens uppbyggnad och funktion

Huden är livsviktig för vår hälsa och vårt generella välbefinnande. Förutom att huden utgör kroppens första försvarslinje mot bakterier och virus ser frisk hud till att vätskebalansen upprätthålls och underlättar regleringen av kroppstemperaturen.   Den är mycket känslig och kan känna av den allra lättaste beröring likväl som smärta.  Eftersom huden är vårt största och mest synliga organ, som täcker nästan 2 m² och utgör nära en sjättedel av vår kroppsvikt, kan dess tillstånd även ha en betydande inverkan på vår självkänsla.

Huden är ett dynamiskt organ under ständig förändring som består av tre huvudlager: epidermis (överhuden), dermis (läderhuden) och hypodermis (underhuden) som alla i sin tur består av flera skikt. Hudens bihang – exempelvis folliklar samt talg- och svettkörtlar – har också olika betydelse för dess övergripande funktion.

Epidermis är det yttersta hudlagret som vi ser och rör vid, och det skyddar oss mot gifter, bakterier och vätskeförlust.  Det består av fem skikt av keratinocytceller. Dessa celler, som bildas i det innersta skiktet av överhuden, vandrar upp mot hudens yta. Under vandringen mognar cellerna och genomgår en rad förändringar.  Det är denna process, som kallas keratinisering (eller förhorning), som gör att de olika skikten särskiljer sig.

1. Tillväxtlagret (stratum basale): Det innersta skiktet där keratinocytcellerna bildas.
2. Taggcellsskiktet (stratum spinosum): Keratinocyter bildar keratin (proteinfibrer) och blir tappformade.
3. Kornskiktet (stratum granulosum): Keratiniseringen startar. Cellerna bildar hårda korn som, när cellerna vandrar uppåt, omvandlas till keratin och epidermala lipider.
4. Det ljusa skiktet (stratum lucidium): Cellerna är tätt packade, utplattade och går inte visuellt att skilja från varandra.
5. Hornlagret (stratum corneum): Det yttersta skiktet av epidermis med i genomsnitt omkring tjugo lager av utplattade döda hudceller beroende på placeringen på kroppen. Dessa döda hudceller stöts regelbundet bort i en process som kallas deskvamation (avfjällning).  I hornlagret finns även svettkörtlarnas porer och talgkörtlarnas öppningar.

Cellerna i hornlagret binds samman av epidermala lipider. Dessa lipider är helt avgörande för en frisk hud; de bygger upp hudens skyddsbarriär och binder fukt.  Om det är brist på lipider kan huden bli torr (läs mer om torr hud) och kännas stram och grov.

Epidermis täcks av en emulsion av vatten och lipider (fetter) som kallas hydrolipidfilm. Filmen, som underhålls av sekret från svett- och talgkörtlarna, hjälper till att hålla huden smidig och fungerar som ytterligare en skyddsbarriär mot bakterier och svamp. 

Vattendelen av filmen, den skyddande syramanteln, innehåller följande:

• mjölksyra och flera olika aminosyror från svett
• fria fettsyror från talg
• aminosyror, pyrrolidinkarboxylsyra och andra naturliga fuktgivare som huvudsakligen är biprodukter i keratiniseringsprocessen.

Den skyddande syramanteln ger frisk hud dess lätt sura pH på mellan 5,4 och 5,9. Den perfekta miljön för:

• hudvänliga mikroorganismer (hudflora), medan skadliga mikroorganismer tillintetgörs
• bildningen av epidermala lipider
• de enzymer som stimulerar deskvamationsprocessen
• hornlagret, så att det kan återställas när det är skadat.

På större delen av kroppen är epidermis bara omkring 0,1 mm tjockt. Det är dock betydligt tunnare i huden runt ögonen (0,05 mm) och betydligt tjockare (1–5 mm) på fotsulorna. Mer information finns i Förståelse om huden på olika delar av kroppen.

Dermis är det tjocka, elastiska men fasta mellanlager av huden som består av två skikt:

• Det undre, retikulära skiktet (stratum reticulare): ett djupt, tjockt område som utgör en vätskegräns mot hypodermis.
• Det övre, papillära skiktet (stratum papillare): bildar en tydlig vågliknande gräns med epidermis.

De huvudsakliga strukturella komponenterna av dermis är kollagen och elastin, bindväv som ger styrka och flexibilitet och är de väsentliga komponenterna hos frisk och ungdomlig hud. Dessa fibrer är omslutna av en gelliknande substans (som innehåller hyaluronsyra) som har en starkt vattenbindande förmåga och bidrar till att bibehålla hudvolymen.

Livsstil och yttre faktorer som solstrålning och temperaturförändringar påverkar kollagen- och elastinnivåerna samt strukturen på den omgivande substansen. Med åldern saktar den naturliga produktionen av kollagen och elastin ned och hudens förmåga att binda vatten avtar.  Huden förlorar en del av sin lyster och rynkor uppträder.  Läs mer i Faktorer som påverkar huden, Så påverkas huden av solen och Hudens åldrande.

Dermis spelar en avgörande roll för såväl skyddet av kroppen mot yttre påverkan och irriterande ämnen, som tillföring av näringsämnen inifrån till de yttersta hudlagren: 

1. Dess tjocka, fasta struktur dämpar stötar utifrån, och bindväv som fibroblaster och mastceller läker såret om en skada uppstår.
2. Det finns gott om blodkärl som försörjer epidermis och avlägsnar slaggprodukter.  
3. Talgkörtlarna (som tillför talg eller olja till hudytan) och svettkörtlarna (som tillför vatten och mjölksyra till hudytan) finns båda i dermis.  Dessa vätskor utgör tillsammans hydrolipidfilmen.

I dermis finns även:

1. Lymfkörtlar
2. Sensoriska receptorer
3. Hårrötter: den lökformade änden på hårskaftet där hårstrået bildas.

Det innersta lagret av huden kan lagra energi och fungerar samtidigt som stötdämpning och isolering för kroppen.  Det består i huvudsak av följande:

• Fettceller (adipocyter): som klumpats ihop i kuddliknande grupper.
• Särskilda kollagenfibrer (vävnadsväggar eller vävnadsgränser): lös och porös bindväv som binder samman fettcellerna.
• Blodkärl.

Antalet fettceller i underhuden skiljer sig åt mellan olika ställen på kroppen. Fördelningen av fettceller skiljer sig dessutom mellan män och kvinnor, liksom strukturen för andra delar av huden.

Huden förändras under en människas livstid.  Läs mer i Huden i olika åldrar.

Huden är livsviktig för vår hälsa och vårt generella välbefinnande. Frisk hud fungerar som en barriär mellan den yttre världen och kroppens innandöme och är vårt främsta försvar mot:

Kyla, värme, vattenförlust och strålning: Hornlagret är det yttersta skiktet av huden och spelar en nyckelroll i att skydda kroppen från den omgivande miljön och begränsa vattenförlusten från epidermis.

Det innehåller naturliga fuktgivare som kommer från talgoljor i hornlagret inklusive mjölksyra och karbamid.  Dessa binder vatten och hjälper till att bibehålla hudens elasticitet, fasthet och smidighet. Om dessa ämnen försvinner rubbas hudens fuktbalans.  När fukthalten i hornlagret sjunker under 8–10 % blir huden grov, torr och spricker lätt.

När huden regelbundet exponeras för UV-strålning ökar melaninproduktionen i tillväxtlagret, huden skyddar sig genom att bli tjockare och hyperpigmentering kan förekomma.  Läs mer i Så påverkas huden av solljus.

Fettcellerna i underhuden fungerar även som isolering av kroppen mot kyla och värme.

Tryck, stötar och nötning:  Återigen utgör epidermis den första skyddsbarriären. Fettcellerna i underhuden fungerar som stötdämpning och skyddar den underliggande muskelvävnaden och fascian (den bindvävshinna som omger musklerna).

När huden utsätts för viss yttre påverkan blir hornlagret tjockare. Förhårdnader kan exempelvis bildas på händerna eller fötterna om de utsätts för upprepad nötning.

Kemiska ämnen: Buffertförmågan hos hydrolipidfilmen och den skyddande syramanteln bidrar till att skydda kroppen mot skadliga alkaliska kemikalier.  Läs mer i Faktorer som påverkar huden.

Bakterier och virus: Hornlagret av epidermis och dess skyddande syramantel bildar en skyddsbarriär mot bakterier och svamp. Om någonting passerar denna första försvarslinje reagerar hudens immunförsvar.

Huden har många funktioner och spelar en avgörande roll för vår hälsa och vårt välmående:

Temperaturreglering: Huden svettas för att kyla ned kroppen och drar ihop blodkärlen i dermis för att bevara värmen i kroppen.

Känselstyrning: Nervändar i huden gör att vi kan känna av tryck, vibrationer, beröring, smärta och olika temperaturer.

Regenerering och läkning: Huden kan läka sår.

Energikälla: Fettcellerna i underhuden utgör viktiga lagringsenheter för näringsämnen.  När kroppen behöver dem utsöndras de i de omgivande blodkärlen och transporteras till det ställe där de behövs.

Huden spelar även en viktig psykologisk roll.  Den är det mest synliga tecknet på hälsa, så hudens tillstånd påverkar hur vi känner oss och hur andra ser på oss. När huden är frisk och problemfri gör den ett bättre jobb, och vi känner oss mer bekväma och självsäkra.

Frisk och problemfri hud har en jämn hudton och slät yta, är återfuktad samt känner av beröring, tryck och olika temperaturer.  När hudens naturliga barriär rubbas kan dess skyddande och välgörande egenskaper äventyras:

• Den torkar ut, blir elastisk och kan se ut och kännas torr, grov, sprucken och/eller slapp.
• Den blir alltmer känslig för yttre påverkan (t.ex. solstrålning och temperaturförändringar) och drabbas lätt av infektioner.  

Infekterad hud kan bli inflammerad när det tillkommer inflammatoriska immunceller som försöker reparera barriären och läka infektionen.  Om något särskilt tillstånd föreligger, t.ex. atopisk dermatit, behövs ofta särskild behandling för att bryta den onda cirkeln med upprepad klåda och ytterligare infektioner så att huden kan bygga upp sin naturliga barriär.

Huden har flera olika mekanismer för regenerering och läkning.  Tillväxtlagret ser till att epidermis ständigt förnyas genom fortlöpande celldelning:

• Om en skada är begränsad till det yttersta hudskiktet kan skadan (s.k. huderosion) läka utan ärr.  
• Om skadan omfattar dermis och påverkar basalmembranet (t.ex. ett sår) bildas normalt ett ärr.

Sårläkning sker i flera på varandra följande faser:

1. Koagulerat blod bildar ett membran med en hård yta som fäster på såret (sårskorpa).
2. Döda och skadade celler och deras bindväv bryts ned och löses upp av enzymer.
3. Celler som skyddar kroppen genom att bryta ned skadliga bakterier och döda celler aktiveras.  Lymfvätska flödar in i såret.
4. Nya celler – däribland kapillärknoppar, bindväv och kollagenfibrer – bildas i en process som kallas epitelisering.

Denna senare fas kan stimuleras och främjas av topikala produkter som underlättar läkningen (t.ex. dexpantenol).

Läs mer om faktorer som påverkar hudens hälsa och om hur du håller huden frisk i Faktorer som påverkar huden, Omvårdnad av huden på kroppen och Daglig hudvårdsrutin för ansiktet.