Huden och solen – Hur påverkas huden av UVA-strålar, UVB-strålar och HEVIS-strålar?

Solljus i lagom mängd är bra för oss, men överexponering för solen kan orsaka skador i huden både på ytan och på cellnivå. Den här artikeln tittar på de olika strålar som solljuset består av, undersöker de positiva och negativa effekter som dessa strålar har på hudtillstånd och beskriver de faktorer som påverkar sättet som huden reagerar på solen.

Solljuset består av ett spektrum av strålar: synligt ljus, ultraviolett (känt som UV) och infrarött ljus. Ljuset mäts i våglängder – enheterna är nanometer (nm) och millimeter (mm). Var och en av de olika ljusstrålarna i spektrat har en viss våglängd.

Det synliga ljuset utgör ungefär 50 procent av solljusspektrat och, som namnet antyder, är den enda delen av ljuset som kan ses med blotta ögat. Det har en våglängd på mellan 400 och 760 nm. Den del av detta synliga spektrum som ligger mot den blåvioletta delen på 400 nm har en särskilt hög energinivå och är känt som synligt högenergiljus (HEVIS) eller HEVL.

Ultraviolett ljus kan inte ses med blotta ögat och finns i tre varianter: ultraviolett A (UVA), ultraviolett B (UVB) och ultraviolett C (UVC). 

UV-ljuset har kortare våglängd än det synliga ljuset. UVC-strålarna har den kortaste våglängden (mellan 100 och 290 nm). De stoppas av jordens atmosfär och når därför inte huden. UVA- och UVB-strålarna har en våglängd på mellan 280 och 400 nm, fast UVA har längre våglängd än UVB.  Tillsammans utgör de ungefär 5 procent av solens strålar. 

UVA-strålar är mindre intensiva än UVB-strålar, men det finns 30 till 50 gånger fler av dem. De finns också alltid närvarande, med relativt likvärdig intensitet under dygnets alla ljusa timmar året runt. UVB-strålarna varierar däremot under dagen och är starkast mitt på dagen. Båda passerar mer eller mindre obehindrat genom moln och smog. 

Infraröda A- och B-strålar har en längre våglängd på mellan 760 nm och 1 000 nm (1 mm) och kan precis som UV-strålarna inte ses med blotta ögat. De utgör de resterande 45 procenten av ljuset.

Solljuset kan vara bra för oss, men för mycket orsakar skador i huden. Solsveda, fotoåldrande (hudens förtidiga åldrande orsakat av solen), hyperpigmentering och soleksem är exempel på synliga hudskador, men effekterna av solning kan gå djupare och orsaka DNA-skador på cellnivå. 

UV-strålar (både UVA och UVB) är den största orsaken till hudskador orsakade av solen, men synligt högenergiljus (HEVIS) kan orsaka ytterligare stress i huden. Strålarna påverkar huden på olika sätt.

UVB-strålarna förser huden med den energi den behöver för att tillverka D-vitamin och stimulerar produktionen av melanin, som är det ämne som gör huden solbränd.

De går inte lika långt ner som UVA-strålarna utan tränger bara igenom hudens yttersta lager (epidermis), men de kan orsaka mer akut skada såsom solsveda och få huden att tillfälligt bli tjockare.

UVB-strålar absorberas direkt av cellulärt DNA, vilket kan leda till hudsjukdomar såsom aknitisk keratos och hudcancer. UVB-strålar samt UVA och HEVIS kan även orsaka hyperpigmentering.

UVA-strålar tränger ner till hudens djupare lager (dermis). De stimulerar produktionen av fria radikaler i huden, vilket orsakar oxidativ stress och kan leda till indirekta DNA-skador där de fria radikalerna över tid förändrar DNA på cellnivå.

UVA-strålar förknippas oftast med:

• Fotoåldrande (hudens förtidiga åldrande orsakat av solen)

• Soleksem såsom PLE (UVB-strålar kan också framkalla allergier men i mindre grad)

• Hyperpigmentering såsom solfläckar (även kända som åldersfläckar)

Hur orsakar solen oxidativ stress?

UVA- och HEVIS-ljusstrålar interagerar med hudcellerna och skapar fria radikaler. Dessa fria radikaler är mycket reaktiva syremolekyler och är även kända som ROS, Reactive Oxygen Species eller reaktiva syreföreningar. Kroppen använder antioxidantar för att neutralisera dessa potentiellt skadliga fria radikaler. När det råder obalans mellan produktionen av fria radikaler och kroppens förmåga att neutralisera dem börjar de fria radikalerna att skada cellerna i en process som kallas oxidativ stress.

Det är välkänt att solljuset kan få oss på bättre humör och att brist på solljus kan leda till underskott av D-vitamin samt årstidsbunden depression. De kan mycket väl ha med varandra att göra.

Solljuset är en viktig källa till D-vitamin, vilket är avgörande för många vitala processer i kroppen. Det håller skelettet friskt och kan minska risken för depression.

Studier har visat att serotoninproduktionen i hjärnan direkt påverkas av mängden solljus som kroppen exponerats för under dagen. Serotoninnivåerna är högre under ljusa dagar än under gråvädersdagar eller molniga dagar. Serotonin är en kraftfull hjärnkemikalie som kontrollerar humöret och hör ihop med känslor av lycka. 

På samma sätt kan personer som får mindre mängd solljus, oftast under vintermånaderna på det norra halvklotet, uppleva symtom på depression, koncentrationssvårigheter, låg energinivå eller utmattning och ha stort sömnbehov. Sammantaget klassificeras dessa symtom som årstidsbunden depression.

För mycket solande är dåligt för huden och för hälsan generellt. Detta är några av de problem som kan uppstå:

Solsveda är den vanligaste formen av solskador och orsakas av UVB-strålarna. Solsveda syns som röd, öm och brännande hud. Det kan ta upp till fem timmar innan symtomen syns.

Hudens åldrande är självklart en helt naturlig process, men när huden åldras i förtid kan den bli slapp och utveckla rynkor innan det är egentligen är dags. Upp till 90 procent av förtidigt åldrande hud anses vara orsakade av solen och är känt som fotoåldrande. De direkta DNA-skadorna orsakade av UVB-strålarna spelar en roll i fotoåldrandet men huvudorsaken är den oxidativa stressen som orsakas av UVA-strålar och HEVIS-ljus. De fria radikalerna orsakar inte bara stress i hudcellerna, de bryter även ner kollagenet och elastinet, som är viktiga för en slät och spänstig hud. Rynkor bildas, huden tappar volym och hyperpigmenteringsproblem såsom solfläckar (även kända som åldersfläckar) uppstår i förtid.

Du kan läsa mer i Fotoåldrande: vad orsakar det och hur kan jag förhindra det

Hyperpigmentering orsakas av en överproduktion av melanin, det naturliga pigment som ger huden sin färg. Denna överproduktion kan orsakas av flera olika faktorer men den vanligaste är överexponering mot solen. Både UVA-, UVB- och HEVIS-ljusstrålar hör ihop med pigmenteringsproblem och kan bidra till tillstånd såsom åldersfläckar (även kallade solfläckar) och melasma.

Du kan läsa mer i Hyperpigmentering: vad orsakar mörka fläckar och hur kan jag minska dem? 

Forskning antyder att anlag för soleksem är genetiskt men att 80 procent av fallen orsakas av UVA-strålar. När man har det underliggande tillståndet identifierar och reagerar immunsystemet mot områden som utsatts för solen och bildar utslag.

Läs mer i Soleksem: hur kan jag förebygga PLE och skydda min eksembenägna hud?

UVB-strålar som orsakar solsveda och skadar cellulärt DNA direkt kan i värsta fall orsaka hudsjukdomar som aknitisk keratos (torra, röda eller bruna fjällande fläckar på huden som kan vara smärtsamma men är ofarliga om de behandlas) och hudcancer.

Läkare och hudläkare varnar allt mer för det starka sambandet mellan solen och hudcancer. Detta är de tre viktigaste formerna av hudcancer:

Basalcellscancer, eller basaliom, uppträder som små, långsamt växande och blanka rosa eller röda knölar. De uppstår oftast i ansiktet, hårbotten, på öronen, händerna, axlarna och ryggen.

Skivepitelcancer är oftast rosa knölar. De kan ha hård eller fjällande hud på ytan och sitter oftast i ansiktet, på halsen, läpparna, öronen, händerna, axlarna, armarna och benen.

Malignt melanom är den allvarligaste formen av cancer. De första tecknen är ofta att en ny leverfläck dyker upp eller att en befintlig leverfläck ändrar utseende. Malignt melanom har oftast en oregelbunden form, har mer än en färg och är större än 6 mm. De kan uppstå överallt på kroppen men ryggen, benen, armarna och ansiktet är vanligast.

Om du på något sätt är oroad över leverfläckar, födelsemärken eller knölar på huden ska du prata med din läkare.

Vår geografiska plats, årstiden, klimatet och tiden på dagen påverkar hur starka solens strålar är. Hur länge vi är i solen och hur vi skyddar huden mot den har betydande påverkan på hudens hälsotillstånd genom att begränsa solens negativa effekter.

Du kan läsa mer om hur du bäst tar hand om huden i Hur ska jag skydda kroppen mot solen?, Varför behöver jag smörja in ansiktet med solskydd varje dag? och Varför behöver spädbarn och barn särskilt solskydd?

Ett antal externa och interna faktorer kan påverka hur huden reagerar på solens strålar:

Olika hudtyper reagerar på olika sätt på solen:

• Hudfärg: Ljus hud kan lättare bli bränd medan mörk hud ofta är mer mottaglig mot hyperpigmentering.
• Ålder: Barns hud och mogen hud hud är tunnare och ömtåligare än hud i andra åldrar och är särskilt känsliga för solskador.
• Område: Vissa områden på huden, som t.ex. ansiktet, halsen, dekolletaget, armarna och händerna, är mer utsatta för solen än andra delar av kroppen. 
• Typ: Fet och aknebenägen hud hud har andra behov av solskydd än torr hud.
• Tillstånd: Solen kan utlösa soleksem och personer som tar vissa läkemedel och personer som nyligen har gjort en kemisk peeling eller laserbehandling kan uppleva att huden är känsligare för solen.

Därför erbjuder Eucerin Sun:

• Advanced Spectral Technology: Pålitliga bredspektrums- och fotostabila UVA-/UVB-filter 2 för högt UV-skydd i kombination med Licochalcone A för att neutralisera fria radikaler som orsakas av UV- och HEVIS-ljus.
• Ytterligare DNA-skydd: Glycyrrhetinic Acid (Glycyrrhizinsyra) stödjer hudens eget DNA-reparationsystem för att ytterligare skydda huden på cellnivå.
• En serie ansikts- och kroppsprodukter: Som är anpassade till din hudtyp och ditt hudtillstånd med konsistenser och ingredienser som passar det problem du upplever.

Se hela solskyddsserien från Eucerin